Varför Basenji

Min man var allergisk mot många olika hundraser, och även hästar, och jag ville desperat ha en hund i familjen. Jag ville att min dåvarande man Kenneth och barnen skulle få uppleva samma glädje och kärlek för hundar som jag gjorde. Men fanns det en hundras som var rätt för vår familj och Kenneths allergiska besvär? Vi ville ha en liten hund, med kort päls, samtidigt som det skulle vara en god familje- och utställningshund. Vi letade runt, surfade på Internet och fann vår drömhund - en basenji! Efter mycket övertalning från mig och barnen började vi vårt sökande efter en basenjivalp.

Vi besökte kennel Zannavikens basenjis som inte var så långt borta och där mötte vi våra numera goda vänner Rune och Gerd Ivarsson och deras 4 basenjis; Issa, Milou, Zimone och Ziinja. Vi fastnade för rasen genast!! Vi blev särskilt förtjusta i tricolourtikarna Issa och Ziinja, de fullkomligt glänste! Kenneth kom snart underfund med att han inte var det minsta allergisk! De doftlösa, kattlika, smarta små busarna som inte kunde skälla var rasen för oss! De passade vår familj perfekt! Vi fastnade för rasen som var ovanlig och fascinerades av deras ursprung och användningsområde i hemkontinenten Afrika. Runes berättelser var väldigt intressanta. Jag kunde se basenjin framför mig som väntade tålmodigt vid eldstaden för att få de sista resterna från de afrikanska jägarna. Jag kunde också föreställa mig basenjis som tillsammans med sina afrikanska ägare jagade i det fria. Tyst och smidigt hittade de sitt byte. En basenji är en hund som är väl värd att respektera!

Familjen Ivarssons fick inga valpar den vintern och vi hade sparat pengar i mer än ett år. Vi ville inte vänta längre på en valp så vi bestämde oss för att undersöka om det fanns andra valpar, men det var lättare sagt än gjort att hitta vår älskade tricolourtik Tindra. Vi ringde och pratade med alla uppfödare i Sverige och det visade sig att det inte skulle födas en enda tricolourtik den vintern! Till slut köpte vi Tindra hos Liv-Irene Nyflöt i Norge. Vi körde den 6 timmar långa resan genoom ett snöigt Sverige, mitt i kalla januari, med höga förhoppningar och en stor längtan. När vi till slut fick se henne och hålla henne i våra armar visste vi.... Tindra var den mest vackra, supersvarta, tricolourvalp vi någonsin sett. Hon absolut glänste! Hon var en riktigt “go getter” med en magisk glimt i sina ögon, väldigt lekfull och alert. Tindra är den sötaste, mest tålmodiga lilla basenjiflickan. Underbar med barnen, älskar att mysa och hon skiner av en stolthet sällan skådad hos andra. Vi älskar dig Tindra!


Daniel med Tindra hemma hos Liv Irene
Nyflot i Oslo, Norge.
Januari 2001

Sedan blev en till två……… Rune ringde mig en vinterdag och frågade om vi visste någon som ville bli "fosterfamilj" till en brindlehane från Norge? Nå, djurälskare som jag är, så kunde jag inte motstå och övertalade min familj att vi absolut skulle ha en basenji till. Tindra var ju helt ensam och hundar är ju flockdjur, eller hur? Sagt och gjort, denna gången skulle vi ha en basenji från Ingeborg Molnes i Vigra Norge. Ytterligare en 6 timmars resa till Norge och där var han…. vår vackra, brindlepojke Zomba med sitt söta ansikte. Det var kärlek vid första ögonkastet!! Han var en knubbig liten valp, blyg men kärleksfull på samma gång. Rune, hans son Mattias och jag hämtade honom på fygplatsen i Oslo, där Ingeborgs barnbarn lämnade över honom. Vi turades om att kela med honom i baksätet under hela hemresan tillbaka till Sverige. Tack Rune för att du gav oss vår söta hane Zomba! Vår randiga lilla äskling som alltid vill vara till lags är lika lekfull nu som han var när han var liten valp. Han gör allt för en godsak och älskar sin matte, mig!! Vi älskar dig Zomba!!


Zomba på flygplatsen i Oslo, Norge.
Februari 2002

En gång basenji, alltid basenji!